Tankar om känslor

Jag har så mycket jag skulle vilja skriva om just nu så jag vet inte var jag skall börja. Alla dessa tankar som poppar upp i huvudet. Hur olika vi människor är och hur svårt vissa har att förstå att vi människor är olika och har olika behov.

Att människor som uppfattas snälla och känslosamma kan vara extremt egoistiska och mest känsliga för vad andra tycker och tänker. Medans människor som kan uppfattas som hårda, känslokalla i själva verket kan vara extremt känslosamma och omtänksamma men utan att bry sig värst mycket om vad andra människor tycker. Det är så intressant.

Jag har en kompis som är lika krass som jag men vi är ganska olika på andra sätt. Jag minns min svärmor tyckte att jag var känslokall? Och hade hon levt idag så hade hon troligtvis absolut tyckt att jag var det eftersom jag tycker det är så häftigt att vampyren flyttat. Men jag är kanske lite märklig. Jag är inte rädd för förändringar, jag är inte rädd för döden.  Jag har en förmåga att förbereda mig så sånt. Troligtvis har Hugos FOP hjälp mig mycket där. Att aldrig veta vad man vaknar till. Det var iof samma sak med min farmor. Hon bodde vägg i vägg med salongen jag jobbade på och när farfar dog så var det jag som kom till henne på morgnarna. Hon hade både hjärtfel, astma och diabetes. Jag visste aldrig vad som väntade mig, jag visste inte ens om hon levde de där morgnarna när energin i lägenheten stod still och ingen kaffelukt mötte mig i dörren. Men hon var så cool trots sockret låg så illa de gångerna.

Nu vet jag egentligen inte riktigt vad jag var påväg att skriva…. Så typiskt min hjärna när det finns för många tankar. Det kommer ut lite allt möjligt. Men alltså det här att vampyren flyttar till Umeå. Ascooolt! Äntligen! Jag allergi-sanerar källaren och har städat till och från ända sedan i lördags kväll. Jag tycker inte det är ett dugg jobbigt att han flyttar hemifrån. Det kan ju låta enormt känslokallt.

Men tänk efter ett varv till. Att ha en så enormt bra och trygg relation att man inte behöver ha varandra fysiskt nära. Vi pratade om det i Umeå förra veckan och han är precis lika dan. Även när det gäller vänner. Att veta att man alltid finns där för varandra men inte behöva vara fysiskt nära eller ens prata särskilt ofta. Det är så skönt och kravlöst men ändå respektfullt åt båda hållen. Att vara fri i sina relationer med andra människor.

Vampyren har ju bott i källaren i ganska många år och det har varit hans ansvar att städa sin del där. Han har fått ha det på sitt sätt. Det har varit skönt att slippa bry sig. Men precis lika skönt är det att städa. Att göra det lite extra rent och fint till den dagen han kommer hem och hälsar på. Att hans rum dessutom kan få agera gästrum när han är borta blir ju som en extra bonus.

Jag gillar verkligen när livet rör sig framåt. Även om jag inte tyckt att jag har tagit så mycket hänsyn till honom. Så har jag dessa dagar märkt hur många gånger hans närvaro har poppat upp i mina tankar. Inte av saknad utan av hänsyn och reflektioner. Vi bor ju i ett gammalt hus så det knäpper knakar och låter, men det är ju bara huset och ingen vampyr i källaren. Men även andra små tillfällen när jag skall göra något vid en tid då han normalt brukar röra sig på våningsplan nr 1. Fast det har börjat släppa nu. Tror det beror på att jag har städat klart hans rum. Feng Shui-städat och banat väg för framtiden.

Hejsvejs – Marie

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.