Words from 2005

Marie! Do you know what the worst thing is… The therapeut stares at me with open mouth after I told her what I have been doing since FOP came in to our life in 2001.

And then she says: The worst thing is that I get the feeling that you have not even told me everything you have done… (In my head more memmories pops up and I relaize that she is so right). The same thing happend in my head right now after posting the previous blog post. So many more things happend those past 2weeks including working as an aid to Hugo many of those awake hours.

Kuratorns ord ekar i mitt huvud. 2005, fyra år efter Hugos FOP bröt ut och jag tog mig äntligen tid att träffa kuratorn (för min svärmor hade blivit sjuk och det blev lite extra mycket och rörigt). Kuratorn var ny för mig, jag hade träffat en annan kurator 4ggr 2001 när Hugos FOP bröt ut. Men sen ”klarade jag mig själv” 😉 . Helt ärligt hade jag önskat man fick en stående tid i allafall 1g/halvår men så funkar det ju inte utan man måste boka själv (vilket jag hade svårt att hinna/orka). Så när jag väl tog mig tid att ringa och boka en tid 4år senare blev det ju mycket bagage av både jobbiga och spännade saker att lyfta fram. (FOP Sverige).

Jag minns så väl att jag får lite dåligt samvete när jag ser hennes chockade blick och den där komentaren ”det värsta är att jag har en känsla av du inte ens har berättat allt du gjort” (och alla saker som då poppar upp i mitt huvud) och hon forsätter ”Marie, det är inte normalt att orka så mycket som du gör. Du har faktiskt ett handikappat barn och det är inte samma sak som att ha två friska barn”. Jag hade inte ens tänkt den tanken. Hugo är ju mentalt fullt frisk så jag hade inte ens tänkt på att han var handikappad… Han fick ju liksom bara inte slå sig och hade ont och svårt att röra sig och behövde hjälp att klä på sig och en massa annat sånt fysiskt. 

Men det var bra saker hon sa. Jag blir påminnd av hennes ord ibland, som nu när jag fick samma känsla efter postat föregående  blogginlägg. Jag fick absolut inte med allt jag gjort och allt som hänt de här sista veckorna och justja… att jag jobbat som assistent åt Hugo nämner jag inte ens för det är ju mitt heltidsjobb. Fast jag jobbar ju som assistent på kvällar/nätter/helger men väldigt sällan på dagtid för då har vi utomstående assitent. Men mitt liv idag är väldigt skönt, välplanerat och strukturerat så jag har tid för både vila och utsvävningar. Det är en häftig känsla att vara stark och orka göra allt jag vill. 

Hejsvejs – Marie 


Lite som bilderna på den här fiskmåsen jag mötte vid poolen i Livorno för drygt två veckor sedan, det finns en skön balans av djup & yta – ljus & mörker – eftertanke & utsvävningar – stillhet & frihet.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s