Flexibility

Age is not a limit.

Så ofta jag hör ”det kunde jag när jag var ung” – ”det är ju lätt för dig du är ju vig” – ”Rumpan rasar minst 10cm med ålder” . Tacka fan för att rumpan rasar när den största delen av all vaken tid hos äldre används till att sitta på. 

Om jag hade dom tankarna skulle inte min Hugo vara så stark och så rörlig (utifrån sina förutsättningar) som han är och jag skulle inte vara så stark och rörlig som jag är. 

Jag kunde inte gå ner i spagat när jag var barn. Jag kunde nästan med vänster men absolut inte med höger ben fram. Visst jag kunde sätta benen bakom huvudet men då är benen böjda. Yogan handlar om att skapa balans i kroppen. Att vara liksidigt vig/stel åt alla håll. Höger/Vänster – Framåt/Bakåt – Upp/Ner. 

”Be careful what you wish for it might come true”

För ett år sedan önskade jag att jag var lika flexibel i höger ben som i vänster. Ha!!! En vecka senare går jag ner i spagat med vänster ben fram (det flexibla benet) känner inget obehag alls och stannar lite extra länge. Nivet när egot då slår på och man tycker ”fan vad coolt- jippie jag kan” trycker till lite extra. Men då säger det ”klonk” och nån lite muskel/sena? Whatsoever djupt inne i låret var inte helt med på noterna. En lite sträckning och vips så var jag lika flexibel/stel i båda benen. Så gick det med den  önskan 😉 . Men fördelen med det var att jag hade inget ”bra/ego-ben” att leka med längre. Det vara bara att fortsätta med 2st ”dåliga ben” utifrån mina mått mätt.

Eftersom jag springer 3km/20min 5-7dagar/v så stretchar jag mina ben väldigt noga. Det är häftigt när man hittar rätt vinklar att stretcha. Vi har så enormt många små muskler och det är inte alltid lätt att hitta de där små musklerna att stretcha. Man kan känna att en muskel är spänd men hur man än vrider och vänder så ”biter det inte”. Det är så skönt när man väl får grepp om dom och känner att stelheten och ömheten släpper.

Jag tränar aldrig på att gå ner i split. Det händer bara om den kommer med som övning i en yogautmaning på IG. ”Monkeypose”. Häftigt när man då helt plötsligt kan gå ner i split med både höger och vänster sida. Det hände härom dagen. Ganska precis ett år efter den där sträckningen. Men jag är grymt försiktig. Även om det inte känns något så vet jag att djup därinne finns nåt som fortfarande inte är helt redo. Skulle jag släppa händerna från golvet är kanske risken att det säger ”klonk” igen. Och det är inte värt det. Bättre att vara försiktig.

Varför skall man gå ner i split??? Det är ju absolut inget man behöver kunna. Men för mig är det är enormt tillfredställande att konstnat lära mig nya saker. Att bli vigare med åren. Jag tycker det är supercoolt. Att känna att kroppen mår bra. Att påverka det jag kan påverka. Det min kropp, det hus jag skall bo resten av livet i. Jag vill bo bra så jag orkar göra allt jag vill göra. 

Hejsvejs – Marie

  
Om Hugo kan ha synliga muskler på magen…varför skall inte vanliga människor kunna ha det? Han får ju inte ens få träningsvärk.  Inspirerande tycker jag. FOP Sverige blogg  
Stöd FOP Forskningen. 

Bankgiro 5823-7140.

Swish nummer 123 640 26 30.  

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s